En ny säsong av Bonde Söker Fru har just börjat i TV4. En av programmets tidigare stjärnor är gaybonden Peter G Gustafson som nu sadlat om till artist. Den 7:e november släpptes Peters album Karma på Mums Mums Records i samarbete med Kulturföreningen Mums och föreningen Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn. “Förhoppningsvis kan detta album hjälpa andra” säger Peter.
Peter G Gustafson har ridit sedan han var sju år, tävlar i ridsport över hela världen och driver egen hästgård utanför Stockholm. Det var som ägare av den sistnämnda som han för några år sedan medverkade i Bonde söker fru som första öppet homosexuell deltagare. Nu är han aktuell med sitt nya album Karma, som släpps i samarbete med Kulturföreningen Mums och föreningen Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn.
På albumet återfinns den uppmärksammade låten ”Bara En Pojke” där Peter naket utforskar sina mörka minnen av övergrepp. Videon gjordes av den omtalade konstnären Makode Linde, och stylades av Rebecka & Fionas stylist Tommie X. Vi fick en pratstund med Peter om hans känslor kring att skapa musik och kultur för att sprida medvetande om svåra frågor.
Hej Peter! Berätta om ditt album Karma!
Jag har varit med om saker som har fällt krokben för mig i livet, men med hjälp av musik bearbetar jag nu detta. Förhoppningsvis kan det här albumet hjälpa andra i samma sits att våga berätta. Alla saker som man inte känner sig bekväm med är övergrepp, vad det än är. Det kan vara både fysiskt och psykiskt. Idag ska ingen behöva må dåligt. Att göra musik av mina upplevelser kändes extremt jobbigt först, men nu är det en lättnad.
Nyligen hade du releasefest och uppträdde på Södra Teatern i Stockholm, där bland annat den legendariska Pianotransan från Kulturföreningen Mums kompade dig. Hur kändes det att framföra materialet live för första gången?
“Bara en pojke” var jobbigare att framföra än vad jag trott men Pianotransan och musikerna som jag uppträdde med gjorde det så bra. De lade ner sån känsla och själ i sin instrumentation så att känslan blev ännu mer påtaglig och på så sätt ännu jobbigare. De andra låtarna är inte fullt så smärtsamma, så det var lättare. Det var jätteskoj att det blev en så bra stämning i lokalen.
Vad tror du folk kände?
Jag tror folk blev chockade. Kristina Adolfsson, före detta chefredaktör på Elle, var där och hon hade ju först varit kritisk, hade nog väntat sig nåt ytligt, gulligt Barbie-aktigt, men det blev ju något helt annat. Lokalen var inredd gulligt i rosa och ponnys och sånt, så man såg en sak men hörde nåt annat. Det var hela min tanke. Jag tror det är styrkan. Folk förväntar sig inte något berörande, utan de tänker: “nu ska vi se vad den här tevebonden kan få till”. Kristina Adolfsson var väldigt generös i sin kritik. Hon sade att senast hon sett en sån bra live-konsert var Peter Lemarc. Hennes ord värmde, det måste jag säga.
Föreningen Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn var där och höll ett jättefint tal. Vi kommer att ha ett fortsatt samarbete, med att samla in pengar och få folk medvetna.
Kan man skapa medvetande med hjälp av kultur?
Ja absolut. Musik väcker alltid känslor. Det finns inte något lättare sätt att nå någon än med musik. Musik kan servera dig en känsla, vilket blir skillnaden mellan musik och andra sätt att förmedla budskap.
Vad är planerna i framtiden?
Detta var grande finale på ett projekt som hållt på i tre år. Jag har gjort något som jag är väldigt stolt över. Kanske det jag är mest stolt över i hela mitt liv. Det skulle vara jättekul om det blir en fortsättning men jag är väldigt nöjd med det som det blivit, att få sjunga inför publik och få höra hur låtarna berört. Jag är väldigt nöjd idag.
Kulturföreningen Mums 